Laboration 2 Kemi A

Denna rapport innebär att du behöver kunna balansera reaktioner och veta hur du skriver ihop molekyler. Du behöver ha koll på periodiska systemet och hur det fungerar laddningarna hos givna joner.

Först kan jag återigen påpeka att det är mycket enklare att rita och skriva kemi för hand och genom att ta kort eller skanna in dessa anteckningar så slipper ni brottas med datorns ibland lite krångliga program.

En bra länk: http://www.khanacademy.org/science/chemistry/v/solubility

Många kan ha svårt med detta:

Silvenitrat:

Att NO3 ser ut som den gör är bara att acceptera just nu. N binder till tre O och denna molekyl är en negativ jon: nitratjon. Detta beror på att denna molekyl är stabil när den ser ut så här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Nitrate, jag har lite svårt att förklara detta utan att springa iväg bland orbitalteorier och annat. Men eftersom elektronerna kan flyta runt och blida olika resonansstrukturer så är den hyfsat nöjd.

Ag+ sitter egentligen bara ihop med nitratjonen (NO3) som ett salt eftersom dessa bildar en jonbindning, silver lånar ut elektronen till nitratjonen  ® AgNO3 (s) men när vi tillsätter vatten är dessa inte bundna till varandra.

Kopparklorid:

Cu är en övergångmetall, dessa är lite svåra att vet vilka laddningar de får som joner (jämfört med de ämnen i grupp 1,2 och 17). Oftast finns koppar som Cu2+ i jonform i vanlig miljö. Har du jättesur miljö kan det bildas Cu+. Detta är också tyvärr något som man får lära sig, logiken finns men den är aningen komplicerad.

När du vet att koppar gärna lämnar ifrån sig två elektroner och blir Cu2+ så kan man tänka sig att det krävs två Cl (som saknar varsin elektron för att vara nöjd – som alla i grupp 17) för att plocka upp dessa två elektroner  ® en Cu ger 2 é till 2 Cl. Kvar finns Cu2+ och 2 Cl som sitter ihop.

Exempel på balansering:

Innan balansering:

AgNO3 (aq) + BaCl2 (aq)  ↛ AgCl (s) + Ba (NO3)2 (aq)

Eller mer kemiskt korrekt:

Ag+ + NO3 + Ba2+ + 2 Cl  ↛ AgCl (s) + NO3 + Ba2+

 

Balansering:

1. Ag+ + NO3 + Ba2+ + 2 Cl  ↛ AgCl (s) + NO3 + Ba2+

2. Ag+ + NO3 + Ba2+ + 2 Cl  ↛ 2AgCl (s) + NO3 + Ba2+

3. 2Ag+ + 2NO3 + Ba2+ + 2 Cl  ↛ 2AgCl (s) + NO3 + Ba2+

4. 2Ag+ + 2NO3 + Ba2+ + 2 Cl  ↛ 2AgCl (s) + 2 NO3 + Ba2+

Balanserat:

5.  2Ag+ + 2NO3 + Ba2+ + 2 Cl   → 2AgCl (s) + 2 NO3 + Ba2+

Eller så skriver vi så här:

6.  2 AgNO3 (aq) + BaCl2 (aq)   → 2AgCl (s) + Ba(NO3)2 (aq)

Blev det klarare?

En reaktion på “Laboration 2 Kemi A

  1. joakim.boden Inläggsförfattare

    Fråga: Vad gäller kring joner och löslighet?

    Svar: Det finns inte några allmänna regler som talar om varför vissa joner har t. ex. lösliga sulfater medan andra joner ger svårlösliga sulfater.
    Lösligheten för ett salt beror framför allt på metalljonens förhållande till vattenmolekylerna. Jonbindningen är en stark bindning och det fordras mycket energi för att bryta den. Saltet kan bara lösas om båda jonerna hydratiseras, dvs. om de kan binda H2O-molekyler med starka jon-dipolbindningar. Då frigörs energi, hydratiseringsenergi. Jon-dipolbindningen är svagare än jonbindningen men en jon kan binda flera vattenmolekyler som kan ”samverka”. Om den totala hydratiseringsenergin når upp till bindningsenergin, så frigörs jonerna och kristallen bryts ned.
    Hydratiseringen ger metalljonen en ”ytterrock” av vattenmolekyler så att den passar in bland H2O-molekylerna ute i vattnet – där härskar ju vätebindningarna. De hydratiserade metalljonerna kan vandra omkring på samma sätt som vanliga vattenmolekyler.
    De flesta metallsalter är dock svårlösliga i vatten. Då räcker hydratiseringsenergin inte till för att frigöra jonerna ur kristallen. Det kan ha flera orsaker.
    Jonbindningen blir starkare ju högre laddning jonerna har. Därför är salter med tvåvärda och/eller trevärda joner ofta (men långt ifrån alltid) svårlösliga. Exempel på svårlösliga salter är BaSO4, Ca3(PO4)2 och FePO4 (men FeCl3 är lättlöslig!).
    Hydroxider är jonföreningar men de är ofta svårlösliga därför att hydroxidgrupperna kopplas samman med varandra genom kovalenta bindningar.
    Också andra jonföreningar kan ha (svaga) inslag av kovalent bindning som minskar deras löslighet i vatten.
    Man skulle kunna tro att atommassan har en viss inverkan på lösligheten eftersom ”tungmetallernas” salter ofta är svårlösliga – men det beror inte på atommassan utan på elektronstrukturen.

    Man kan säga så här:
    Protonerna ger identiteten åt en atom (eller jon), men det är elektronerna som ger personligheten.
    Antalet protoner i kärnan talar om vilket grundämne det är fråga om och avgör hur tung atomen blir. Men det är elektronerna i det yttersta i skalet som formar karaktären (= de kemiska egenskaperna) – de avgör alltså hur atomen eller jonen ska uppföra sig.
    Till slut några löslighetsregler:
    Vattenlösliga salter:
    1. Praktiskt taget alla alkalisalter är lösliga i vatten, t.ex. LiCl, Na3PO4, K2SO4, RbNO3, CsI.
    2. Alla ammoniumsalter är lösliga, t.ex. NH4Cl. (NH4)2SO4, (NH4)3PO4
    För andra metallers salter gäller:
    3. Praktiskt taget alla nitrater är lösliga, t.ex. AgNO3, Ca(NO3)2, Pb(NO3)2
    4. De flesta klorider är lösliga, t.ex. BaCl2, FeCl3, AlCl3, AuCl3.
    Undantag är bl.a. AgCl och PbCl2 som är svårlösliga
    5. Många sulfater är lösliga, t.ex. MgSO4, ZnSO4, FeSO4, Fe2(SO4)3, Al2(SO4)3
    Undantag är bl.a. CaSO4, BaSO4 och PbSO4 (Ag2SO4 är något löslig)
    Svårlösliga är
    6. praktiskt taget alla karbonater, fosfater och hydroxider, t.ex. BaCO3, Ca3(PO4)2, Al(OH)3
    (utom 1 och 2 ovan).
    Organiska ämnen
    Det gäller också för organiska ämnen att de är lösliga i vatten om de kan binda vattenmolekyler starkt. Så är t.ex. alkoholen etanol, CH3CH2OH, lättlöslig i vatten. Det är OH-gruppen som binds till H2O-molekylerna genom vätebindningar. Men lösligheten minskar när kolkedjorna blir längre – kolvätegrupper kan bara ge svaga van der Waalsbindningar. Därför är pentanol, CH3CH2CH2CH2CH2OH svårlöslig. Det är bara alkoholer med korta kolkedjor som är lättlösliga.
    Motsvarande gäller för karboxylsyrorna. Ättiksyra, CH3COOH är lättlöslig men pentansyra, CH3CH2CH2CH2COOH, är svårlöslig.

    Svar taget från liber.se (http://www4.liber.se/gymnasiekemi/08/08_3.htm)

Kommentera